Made in Malta

by Anita

244 Reaktion (121/366)

21

Vi lämnar orangutangerna och The Nursery för att gå mot utgången. Klockan är strax fem och Rehabliteringscentret stänger för allmänheten.IMG_2159-0När vi gått ett par hundra meter stannar maken och säger, ta fram kameran, en orangutang kommer strax att passera oss.
Tar fram kameran för att zooma och ser hur hon närmar sig där hon går på på staketet. Det är bara vi och orangutangen.

Min spontana reaktion är, ”vad gör jag nu ?” Snart är hon nära och om jag ska få en bra bild måste jag tänka logiskt och snabbt ställa in kameran.

Men jag är varken logisk eller snabb. Fotograferar med de inställningar jag har utan att veta vilka och hoppas på det bästa.
Orangutangen kan ju snabbt försvinna medan jag håller på att mixtra med inställningarna på kameran.IMG_2170-1Nu är hon så nära att jag skulle kunna klappa henne men min reaktion är att av naturliga skäl låta bli.

Hon kikar lite nyfiket på mig och går sen lugnt vidare. Har aldrig kommit en orangutang så nära och kommer förmodligen inte att få uppleva det igen.
Här hade jag verkligen tillfälle att få riktigt bra bilder men min spontana reaktion gjorde att jag helt struntade i kamerans alla olika inställningar.
Det var istället ännu en gång upplevelsen i sig, att komma det vilda djuret så nära, som med råge överträffade besvikelsen över bildkvalitén.

Lovar !! Nu blir det inga fler bilder på Orangutanger, nu lämnar vi Sepilok och åker vidare. Den här gången med båt för att komma till vårt nästa mål.
🙂

2016_grön

21 thoughts on “244 Reaktion (121/366)

  1. Lena

    Åh vilken upplevelse, nästan så jag höll andan medan jag läste. Vilken fantastisk blick du fångat i en av bilderna, det finns nåt väldigt snällt och hjärtligt i den. Detta måste ju vara ett minne för livet. Tack för att du delar det med oss.

    Liked by 1 person

  2. bpz3

    Vilket möte! Helt fantastiskt och oförglömligt för dig. Once in a lifetime 🙂 Å inställningarna på kameran var ju helt rätt dom också!
    Är verkligen glad att du delar med dig av ert äventyr. Å för mig får du gärna visa fler bilder med orangutanger 🙂

    Liked by 1 person

  3. Marie i Skrifvarstugan

    Vad ska jag skriva för allt jag känner i dina vackra bilder. Går nog inte riktigt att beskriva. Får lite ”ståpäls” på ryggen av glädjen att se bilderna ! 🙂 Du grejade kameran på ett alldeles fantastiskt sätt trots inställningarna. Vilken blick den har på en bild, mmm….. ❤
    Tack Anita för att du delar med dig av allt fantastiskt !

    Liked by 1 person

  4. bpz3

    Me again: Kunde inte låta bli att kolla dina bilder och din text såklart en gång till nu när jag kan läsa inlägget igen på en ”riktig” bildskärm.

    Måste säga att jag beundrar ditt mod att vänta ut oranutangtjejen. Jag hade blivit vettskrämd och hade definitivt inte kollat könet på oranutangen.

    Å ju mera jag tittar på fotona ju mera gillar jag dom. Tjejen har liksom glimten i ögat. Nyfikenhet blandas med ett leende på sista bilden. Ett leende som vill säga – kul att du inte blev rädd när jag kom så nära och i stället fotade mig. Å visst är jag en fin fotomodell för din blogg:-)

    Liked by 1 person

  5. Kristallina

    Kan mycket väl förstå att man varken har tid eller ens tänker på inställningar. Det är nog ett minne som du aldrig glömmer. Tycker det är helt otroligt att du kunde hålla händerna stadigt medan du tog bilderna. Härliga, underbara bilder på den håriga damen och vilka ögon hon har!

    Liked by 1 person

  6. Anki A

    Vilket fantastiskt möte! Inte behöver du vara besviken på de här bilderna inte! Jag höll andan medan jag läste … så spännande! Tack för att vi fått dela dina upplevelser där hos orangutangerna!

    Liked by 1 person

  7. annettejuhlin

    Å, jag blir så rörd av dina bilder ♥ Mitt hjärta hade slagit dubbelt så snabbt om jag var med om samma sak, och vilken lyckokänsla efteråt 🙂 Hon ser så spjuveraktigt busig ut på blicken. Jag skäms över att jag besökt djurparker och till och med delfin- och späckhuggarshower i Orlando, de vilda djuren skall skyddas och kunna fortsätta att leva i sin rätta miljö. Vill man se dem får man ta sig till dem, på deras villkor. De stackarna som lever i djurparker är ofta så tunna och utan någon livsgnista. Det räcker med att besöka Skansen och titta på älgarna där, jag vill nästan gråta när jag tänker på det. Otroligt fint att det finns entusiaster och eldsjälar som brinner för att rädda och hjälpa bland annat de här orangutangerna.

    I går var andra avsnittet av Djurens hjältar på tv 4. Om elefanter. Jag blir så ledsen över människans grymhet. Se det om du kan, väldigt känslomässigt och gripande, men viktigt.

    Gilla

Comments

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: