Ville så gärna ta upp den lilla katten, hålla den i min famn, trösta, ge en gnutta trygghet och framförallt näring. Mamman som höll sig på lite avstånd såg nog helst att jag lät bli vilket jag också gjorde. Men det kändes verkligen som om den lilla kattungen behövde väldigt mycket omsorg vilket jag hoppas att modern också kunde ge, på en gisten brygga i en enkel liten by utmed Kinabatangan River på Borneo.
Share this:
Like this:
LikeLoading...
22 replies to “Trösta (297/366)”
Oj vilken liten stackare… Den glasklara blicken ger en ängslig känsla! Bilden ger mig också känslan av att vilja trösta!
Den här helt underbara bilden är på något sätt surrealistisk. Blicken och ögonens storlek är liksom helt fel. Men jag är ju ingen kattexpert – ingen kattmänniska heller för den delen. Bilden förmedlar skräck och samtidigt förväntan i kattungens ögon. Ett underbart foto Anita!
Stackars liten … så fruktansvärt mager – och de där ögonen! Här vill man verkligen ta den lilla kattungen till sig och försöka trösta. En sorglig bild … men fin.
Men kära nån så eländigt mager och ledsen hen ser ut, stackars katt. Bilden är otroligt bra men den gör mig ledsen och förstår att du kände som du gjorde.
Nä, det kan jag hålla med om och vore det så skulle rosorna sakta men säkert falna. Det går upp och det går ner och vi gör vad vi kan för att hänga med i bergodalbanan 🙂
Men lilla missen… Den är verkligen mager. Men jag håller med Lena, allt är inte Disneyprinsessor och en dans på rosor, ibland är det bra att få se det också. Tänk på alla fotoutställningar med bilder på flyktingar, sådana bilder gör inte heller någon glad, men de behövs. Jag tycker att du gjorde rätt som lade ut bilden.
Ville så gärna ta upp den lilla katten, hålla den i min famn, trösta, ge en gnutta trygghet och framförallt näring. Mamman som höll sig på lite avstånd såg nog helst att jag lät bli vilket jag också gjorde. Men det kändes verkligen som om den lilla kattungen behövde väldigt mycket omsorg vilket jag hoppas att modern också kunde ge, på en gisten brygga i en enkel liten by utmed Kinabatangan River på Borneo.
Oj vilken liten stackare… Den glasklara blicken ger en ängslig känsla! Bilden ger mig också känslan av att vilja trösta!
Men åh, det ser så synd ut om den. Mager och ledsen.
Håller med och det var med stor tveksamhet jag valde att lägga ut bilden. Den gör ju ingen glad precis 😥
Nä så är det, men det är den bistra verkligheten, vi kan heller inte blunda för allt elände 😉
Den mår definitivt inte bra. Förstår att du ville hjälpa och trösta, så hade jag också känt.
Måste erkänna att jag var mycket tveksam till att lägga in den här bilden.
Den här helt underbara bilden är på något sätt surrealistisk. Blicken och ögonens storlek är liksom helt fel. Men jag är ju ingen kattexpert – ingen kattmänniska heller för den delen. Bilden förmedlar skräck och samtidigt förväntan i kattungens ögon. Ett underbart foto Anita!
Ja den ser verkligen ut att behöva en stor portion omsorg och omhändertagande. Fin och känslosam bild.
Jag med vill gärna trösta det lilla pyret! Så söt.
Stackars liten … så fruktansvärt mager – och de där ögonen! Här vill man verkligen ta den lilla kattungen till sig och försöka trösta. En sorglig bild … men fin.
Men lilla katten … så söt
Ja, där behövs mycken tröst omvårdnad och omtanke. Kattmamman har antagligen för många ungar att ta hand om.
Vilken liten sötnos! Hoppas den får tillräckligt av tröst, omsorg och omvårdnad av mamman.
Men kära nån så eländigt mager och ledsen hen ser ut, stackars katt. Bilden är otroligt bra men den gör mig ledsen och förstår att du kände som du gjorde.
Tack Lena, ångrar nästan att jag lade ut den för den gör ingen glad. Maken sa ett bestämt Nej men jag lyssnade bara till mig själv.
Fast man behöver se annat än det som är glättigt och vackert också. Livet är ju inte bara en dans på rosor.
Nä, det kan jag hålla med om och vore det så skulle rosorna sakta men säkert falna. Det går upp och det går ner och vi gör vad vi kan för att hänga med i bergodalbanan 🙂
Så är det verkligen!
Förstår din känsla!!
Å vilken söt liten kisse. Förstår din känsla och jag känner också för att ta den till mig och ge den kärlek och tröst.
Men lilla missen… Den är verkligen mager. Men jag håller med Lena, allt är inte Disneyprinsessor och en dans på rosor, ibland är det bra att få se det också. Tänk på alla fotoutställningar med bilder på flyktingar, sådana bilder gör inte heller någon glad, men de behövs. Jag tycker att du gjorde rätt som lade ut bilden.
Det förstår jag, vilken liten stackare!