17 thoughts on “Less is more (348/366)

  1. Det måste vara din man som gjort det här konstverket!!! Äntligen får han vara med i din fotoutmaning. Det var på tiden!
    Du kan hälsa honom följande om du vill:

    Kvinnans ögon följer min blick, å det har jag då bara upplevt en gång förut och det var när jag tittade på MonaLisa på Louvre i Paris. Å hon har ju målats av en viss Leonardo da Vinci, inte vilken konstnär som helst alltså. Stor eloge till maken!

    Absolut älskar “kontrasten” mellan ögonen och den mjuka näsan/läpparna.

    Åsså en sak till – skratta inte nu, för du vet ju att jag är (brutalt ärlig). Gillar verkligheten i hans skiss. Ögonbrunen, ögonen och ögonfransarna är olika på ansiktshalvorna, precis som i verkligheten innan kvinnorna har tatuerat dit ögonbryn och satt på fransförlängningar. Nå’t som är inne i Sverige just nu förresten.

    Å japp, har man “oregelbundna” ögonfransar som i din/hans skiss så är det inte ett dugg lätt att sätta dit mascaran. Jag lovar;-)

    Gratta maken (om det är maken, det står ju hans namn på skissen) till en fantastisk tavla! Å en sak till – Lova att visa ansiktet när det är färgsatt. Personligen skulle jag INTE färgsätta skissen, men det är jag det.

  2. Jag håller med Beate i allt, och kan bara tillägga att jag gillar näsan bäst. Jag tycker att det är enormt svårt att få just näsor att se verkliga ut. Perfekt till temat.

  3. Mycket vackert! Jag uppskattar och beundrar verkligen naturlig konst som att rita och måla och jag är även tacksam att man uppfann kameran…så jag också kan använda mig av naturkonst haha 😀

  4. Fantastiskt vackert!!! Tänk om man kunde rita och måla…. eller sjunga…. Sjunga kan jag inte heller fast att jag gärna sjunger. Tycker ju själv att det låter helt okej när jag är ensam hemma eller i bilen men är fullt medveten om att det låter förskräckligt. 😉

    1. …men du är väldigt duktig med kameran 😀 Tack för dina rader Susanne, nu fick jag lust att sjunga för mig själv här jag sitter alldeles ensam så ingen hör. Men det känns faktiskt svårt att en öppna munnen och lyssna på min egen röst. Konstigt, kan man skämmas för sin egen röst när ingen annan ens är i närheten 😕 Tydligen.. ähh..
      “Det går en vind över vindens ängar det fladdrar till i en tyllgardin, Och jag ska skriva en sommarvisa
      Med sol och blomdoft i melodin.
      Jag ville sjunga om Katarina…
      Haha.. du fick mig att sjunga 😀 Tack för det Susanne.

Leave a Reply

%d bloggers like this: