Kycklingen har vi köpt i en liten by på vägen och här styckas den i småbitar med skinn och ben som sen ska läggas i bamburören. Är kanske inte sådär jätteglad över att precis allt på kycklingen följer med men nu är vi gäster och vi tar självklart seden dit vi kommer. Det här är ju faktiskt ett gyllene tillfälle att få ta del av kunskaper och förfaranden, mitt i naturen, som man lagat mat sedan urminnes tider..
Han lagar ju inte maten, han har ju sönder den.
Svante
Ja, själv hade jag nog rensat bort både skinn och ben. Tack för din kommentar Svante.
Med det här inlägget svarar du delvis på min kommentar till föregående inlägg. Skrattar lite åt din kommentar här. Skinn brukar jag också plocka bort om det inte är riktigt krispigt. Ja, kycklinggrytor här hemma, men speciellt utomlands innehåller ju också ben, som man sedan pillar bort – så;-)
Skinn och ben är i mitt tycke inte ätbart. bara läbbigt.
Jag hade gjort som dig. Rensat bort rätt mycket
Ja, vem vill äta skinn och ben 😉
Hi hi förstår dig 😉 jag gillar inte heller skinnet så mycket!
Skinn och ben på kycklingen går i mitt tycke inte att äta. Sen åt jag heller inte så mycket 😉
Fint skildrad bild på förberedelserna med maten. Vackert med den strilande bäcken med dess stenar och hur han sitter där och ser så koncentrerad ut. Snygg komposition.
Tack Marie, tyckte själv om den här bilden men tyckte samtidigt att den var lite för mörk. Försökte ljus till den men då blev den sämre. Det är ganska knepiga ljusförhållande i regnskogen så jag upplevde det som svårt att få bra bilder. Kan säga att det blev väldigt många 😉
Kan tänka mig att det är andra ljusförhållanden där men du lyckades väldigt bra ! ! 🙂
Skinn och ben ger mycket smak åt maten, och på finare restauranger tillagas maten så. Men sedan tar man förstås oftast bort skinnet och benen.
Hmm… jag vill iallafall inte ha skinn och ben i maten, oavsett om det är på en fin restaurang eller hemma i köket 😉