Cyprus – Spring Feeling!

As I wrote in my previous post, bad weather rarely stays long over this amazing island. The other day it was rainy, the next the sky was blue and the sun wonderfully warm. Below are some photos from this morning’s walk with my doggies here in Paphos.

While Fanny relaxes in the green grass and Felicia is out of sight, I photograph wildflowers, a small lizard and butterflies. Below us we can see parts of Paphos, the coastline and the blue Mediterranean. We are about 600 meters above sea level.

I’ll never get enough of these sunsets, especially now it feels like a comfort as I recently crashed my car and on top of that my husband’s car got a flat tire :)) Life is an adventure, at least it’s never boring.

19 replies to “Cyprus – Spring Feeling!

  1. Fantastiska bilder som beskriver hur härligt du har det, bortsett från bilolyckan då. Nej, livet är inte tråkigt hos dig, tvärtom skulle jag vilja säga. Kvaddade du “ensam” eller hade du sällskap. Hoppas dock att du inte blev skadad. Materiella skador går alltid att ersätta. Det är värre med kroppsskador…

    Liked by 1 person

    1. Tack för lovorden Beate! Nej, jag blev inte skadad, var ensam i bilen och den gick det värre med. Vet inte när jag kan få den tillbaka, om den alls är värd att reparera. Först måste försäkringsbolagen avgöra vems felet var. 😟Känns inte kul att vara utan bil med tanke på hur långt från allt vi bor. Tur att vi iallafall har två bilar :)))

      Like

  2. Ert hus ligger väldigt fint till, ni har hamnat rätt. Fin och solig bildserie där fotot på den vackra ödlan fångar mig mest. Läser att det inte blev några personskador i olyckan, och då får man vara glad för det även om det är dyrt och besvärligt med en kraschad bil . Minns när vi tänkte ge bort vår bil till en av döttrarna och köpa en ny. Ungdomarna lånade bilen för att hämta hem möbler från praktikstaden. De dröjde länge och det visade sig att de hade kört in i ett vägräcke. Bara att skrota bilen, men de klarade sig.

    Liked by 1 person

    1. Tack snälla och ja, vi har hamnat rätt. Lite jobbigt just nu med bilen, de har inte ens börjat undersöka skadorna i väntan på besked från respektive försäkringsbolag i frågan vem som är skyldig. Byter man fil i en rondell måste man se efter att det är fritt. Men hur är det om någon samtidigt kör in i rondellen? De måste ju lämna företräde. Ärligt så minns jag faktiskt inte riktigt hur det hela gick till. Blev ganska så skakad, allt gick så fort.
      Nu har vi ju makens bil men eftersom vi bor som vi gör, utan gångavstånd till annat än naturen, tack o lov, klarar jag inte av att inte ha friheten att åka iväg när jag vill och vart jag vill. Är rädd att det här kommer att dra ut på tiden och vet ju inte heller om bilen är värd att laga. Suck..

      Like

      1. Förstår att du blev skakad, men en sån tur att ingen blev skadad. Hoppas att det går fort med allt kring bilen när det väl kommer igång. Jag har ju inte körkort och därför kan jag inte ens tänka mig att bosätta mig på vårt torp. I stan kan jag cykla och åka buss, men de där längre utflykterna får jag vackert be maken om skjuts till. Så jag förstår dig fullständigt.

        Liked by 1 person

        1. ..och jag förstår dig, att du inte vill bosätta dig på torpet. Jag tog körkort på 80-talet men tyckte inte alls om att köra bil i Stockholm eller överhuvud taget. Så jag körde inte alls och när vi flyttade till Malta år 2000 ville jag inte heller köra bil. Det var först när pandemin kom, alltså ganska så nyligen, som jag började köra bil, en liten Smart automat. Innan hade jag ju gångavstånd till det mesta, i Stockholm cyklade jag ofta och skulle jag på längre utfärder så var det maken som körde. Under pandemin var det många som inte fick gå ut, vägarna var ganska så tomma på trafik och bilen väldigt lättkörd. Nu känns det självklart att köra bil, fast bara om jag slipper växla och endast vänstertrafik. Haha… det tog alltså mer än trettio år från det att jag tog körkort tills jag faktiskt började köra!!

          Like

          1. Toppen att du kom igång i alla fall! Jag ångrar jättemycket att jag aldrig tog körkort, men det berodde nog på att min bror råkade ut för en bilolycka där han blev förlamad från bröstryggen och neråt. 23 år var han då.

            Liked by 1 person

            1. Oj, så tragiskt!! Förstår att du inte kände för att själv börja köra bil efter en sådan fasanfull händelse.
              Fast än är det väl inte förent??

              Like

            2. Jag känner att jag skulle vara osäker i trafiken. Det krävs mycket körning för att vara säker på vägarna och pigg och alert är jag ju inte precis.

              Like

Thanks for stopping by. Your feedback is valuable

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this:
close-alt close collapse comment ellipsis expand gallery heart lock menu next pinned previous reply search share star