Sunday Mix from Kuching

Kuching is divided by the Sarawak River where locals often catch fish and shellfish. There are plenty of fish in the river and fishing boats leave the nearby harbor early mornings so you can buy fresh fish in the local market.
The Sarawak River is listed as a location of the Crocodile Removal Zones, whereby the presence of crocodiles in this area pose serious human/crocodile conflicts. In July a 2.5 meter long Sarawak crocodile meet its end. This one was luckily behind bars at a rehabilitation center when I took the picture.Getting from one side to the other is easy with small primitive boats. It takes a few minutes and cost 50 cent. A footbridge will be finished at the end of the year. That´s great for me who love long brisk walks.Sunday stroll. Having a dog as a pet isn’t common here in Kuching because of the Muslims. For some reason, they don’t like dogs. In my thoughts I can see my funny little Fanny horsing around among the dismayed Muslims 😉 ..with all due respect!

Etappmål (157/365)

Ett steg i taget, nyfikenhet leder till lärdom. Den här lilla tjejen som tittar på de olika mobilerna som ligger på display kommer säkert inom några etapper komma fram till målet i sin kunskap om hur det hela fungerar.

Sammanhållning (99/365)

 Tycker det syns ganska tydligt att det finns en gemenskap här, en genuin sammanhållning dem emellan, att de trivs och har kul tillsammans. Något som man ser mycket av här på gågatan utmed Sarawak river i Kuching.

Ha alla taggar utåt (89/365)

Att vandra i regnskogen betyder att man måste se upp med var man placerar sina händer och fötter. Marken är ofta kuperad, lerig och full av trassliga rötter plus att många trädstammar synes ha alla taggar utåt. De här bilderna är från vår vandring i Bako Nationalpark och klickar du på dem blir de som vanligt stora 😀

Pose (88/365)

Helt rätt pose för ögonblicket ! Här syns tydligt den så speciella näsan som gett namn åt denna särpräglade apa som bara finns på Borneo. Näsapan, Proboscis monkey, sägs ha sin stora näsa för att attrahera sin partner men har även läst att den är till för att skrämma bort fiender. Oavsett, en enastående, om än besynnerlig varelse.

Går sin egen väg (87/365)

I Bako Nationalpark finns sexton vandringsleder med olika längd, natur och svårighetsgrad.
Man väljer också efter vilka djur man förväntas se och går sin egen väg, ensam, i par eller grupp. Vi valde den led som var störst chans att se Probiscis/Näsapor och som var lagom lång för att vi skulle hinna tillbaka i tid till båten, den brandgula vägen på en och en halv timme. Man får garanterat uppleva naturen
men att få se djur handlar mer om tur då de, liksom vi, av förklarliga skäl, allra oftast går sin egen väg.

Vänder ryggen till (86/365)

 Här har vi tur och får möta den så säregna Näsapan, som bara finns här på Borneo. Mindre tur att den vänder ryggen till så fort vi ser den. Vanligtvis syns de i grupp högt uppe bland träden vid gryning och skymning.
Den här satt ensam på marken mitt på dagen och åt. Har aldrig kommit en Proboscis så nära som här…

Sten på sten (85/365)

Håller mig kvar i Bako Nationalpark ett tag till. Parken är inte bara Sarawak´s äldsta utan också den minsta. Det unika är att parken representerar hela skalan av Borneos natur, från gles mangrove vid kusten till den tätaste djungel. Här syns ännu ett av naturen format stenblock, ser ut som sten på sten, men är bara en.

Av naturen formad (84/365)

Den som besöker Bako Nationalpark kan, förutom vad man finner på land, inte undgå att upptäcka de fantastiska formationer som naturen skapat, där havet tar vid. Den här tyckte någon liknade en kobra, medan jag ser ett huvud av en vacker, stolt människa. Tror alla, i vår fantasi, skapar en egen personlig figur.

Nu är vi i Singapore, en modern storstad som inte är Av Naturen formad, men en spännande och intressant futuristisk metropol som jag med kamerans hjälp kommer att försöka återge, på mitt sätt…

Plagiat (82/365)

Medan vi väntade på båten som skulle ta oss till Bako Nationalpark satt den här mannen och tecknade vad han såg. Själv använde jag som vanligt kameran för att på mitt sätt försöka efterlikna verkligheten, som jag såg den. Då vi båda, var och en på sitt sätt, skapar en imitation av vad vi ser, har vi då konstruerat ett plagiat ?

Linjer (79/365)

På väg mot Bako Nationalpark. Havet ligger spegelblankt och jag ser flera linjer. Hade vi åkt för någon månad sen hade risken varit stor att inte se några linjer alls då det kan gå hög sjö och ibland går därför inga båtar alls.

Fast egentligen såg jag inga linjer alls under resans gång.
Fanns så mycket annat att titta på som istället fångade mitt intresse.
🙂

Ovan ytan (78/365)

Igår åkte vi till Bako Nationalpark, en halvtimmes bilresa från Kuching och vidare med båt lika länge. Det är ingen ö men nås bara sjövägen då området är väldigt kuperat. Här ska vi ge oss iväg men inte med den här båten som ligger ovan ytan vilket till synes flera båtar gör även på andra sidan på grund av lågvatten.

I fred (72/365)

Masjid Bahagian, Kuching City Mosque.
En plats för muslimer att vara i fred liksom hela Sarawak är en delstat i fred där ett flertal religoner och etniska grupper samsas. På marken syns minnesmärken, gammal gravplats. Här vilar man i fred och istället för stenar användes bitar av träd som ser ut att fått vara i fred under en väldigt lång tid.

Aktningsvärd (67/365)

Igår åkte vi till Matang Wildlife Centre som ligger i Kubah National Park några mil utanför Kuching. De vilda Orangutangerna är som vanligt de som imponerar mest. Är så glad över att jag fick med den här på bild, en människoapa, ett utrotningshotat djur, som för mig och många är både fantastisk och aktningsvärd.

Upptäcker (65/365)

När man går på marknad i främmande land upptäcker man inte bara nya kryddor och grönsaker.
Lika ofta upptäcker man den lokala befolkningens genuina vänlighet, bara med ett leénde.

Här är vi på marknaden i Kuching och köper Paku Ikan / Sarawak Jungle fern.
En ätbar växt från regnskogen som vi hade hört talas om som du kan läsa om här.

Oftast när vi går på marknaden upptäcker vi nya grönsaker och kryddor. Ibland blir det bakslag men ofta även positiva och spännande smakupplevelser. Vi kokade dem i lätt saltat vatten som vi hört att man enklast kunde göra, men det blev lite som att tugga på ett smaklöst nystan. Ingen höjdare alltså men nu vet vi, de ska
wokas och kryddas för att alls kunna ätas och vi upptäcker och lär bara mer och mer.
😀

Efterfrågad (58/365)

img_8387En River Cruise utmed Sarawak River är en efterfrågad utfärd för många turister på besök här i Kuching.
De kallar sig ”Hornbill River Cruise” eftersom Sarawak ofta nämns som ”Land of the Hornbills”.

Den fina Näshornsfågeln skulle jag mycket hellre titta efter än att sitta i den lilla båten på floden.
Men då måste jag bort från staden och söka mig till regnskogen. Också en efterfrågad plats av många.

Havets läckerhet (54/365)

img_8373Här ligger fiskebåtarna i hamn, en arbetsplats i vila, i väntan på sin besättning som ska ta dem ut på farvattnen för att fånga en del av havets läckerheter som sen säljs på marknaden och därefter tillagas för att slutligen hamna på någons tallrik och ätas upp. Den naturliga cirkeln är därmed sluten men fortgår ständigt.

Offentlig miljö (53/365)

img_6365-psHär läggs grönsakerna snyggt och prydligt upp i hopp om att få det mesta sålt innan kvällen…

img_6362…och på kommersen liksom på konkurrensen, är det snabbt full fart.

Som du ser är jag tillbaka på marknaden här i Kuching. Även om det inte precis känns som om jag går omkring här i någon offentlig miljö, eftersom jag av någon orsak förknippar en offentlig miljö med något striktare, så är det en offentlig miljö, alltså en plats som är öppen för allmänheten.

Djärvt (52/365)

img_6649Krokodiler är ett av få djur som finns här på Borneo som kan vara farlig mot människan. Att våga sig nära eller att stoppa ner handen i floden när man åker båt är inte bara djärvt, det är både dumdristigt och huvudlöst.

Här har jag gått nära men mellan oss finns det stängsel. Bilden är från ett rehabeliteringscenter som ligger strax utanför Kuching och förmodligen är den sjuk eller skadad. Ett fantastiskt djur som jag har full respekt för.

Onödigt vetande för dig som inte vet men vill veta:
Krokodiler är köttätare och kan, om de lockas, kasta sig över en meter upp ur vattnet för att fånga ett byte. De äter bara ungefär femtio gånger om året, kan bli hundra år gamla och har funnits på jorden i över 240 miljoner år. De sväljer stenar för att på så sätt ”tugga” maten i magen och de svettas, liksom många andra djur, genom munnen…

En väntande dröm (49/365)

Här, på Sarawak River i Kuching ligger ofta små fiskebåtar, som de som syns här.
Har sett hur de kastat nät och därefter legat kvar på samma plats i flera timmar.

Tror inte att de som sitter där drömmer om den stora fångsten. Tror snarare att det är en slags vila, en tid för eftertanke och meditation, där tankarna styrs mot en väntande dröm som förmodligen aldrig förverkligas.

Men det finns faktiskt väldigt gott om fisk i floden liksom räkor som ofta är stora som humrar. De tillagas och erbjuds på de lokala restaurangerna intill för en inte alltför dyr kostnad vilket kan vara väl värt att prova.

En glimt (48/365)

img_6736-psDen här lilla Orangutangen har varit med i min blogg tidigare i år men inte i fotoutmaningen så den får vara med igen. Har inte hunnit ta så många bilder ännu då vi bara varit här i Malaysia i några dagar.

Orangutanger finns bara här på Borneo och i Indonesien på Sumatra och att bara få en glimt av dem i sin rätta miljö känns stort. Egentligen heter dessa fantastiska djur Orang Hutan som betyder skogsmänniska.

Arbetsmiljö (21/365)

img_6343-0På markanden i Kuching i Sarawak på Borneo i Malaysia.
En för oss annorlunda arbetsmiljö. Ser varken särskilt stressigt eller tungt ut men hur många ananaser och bananer säljer hon per dag för att få det hela att gå runt. Olika falla ödets lott…

 

Blåsa (14/365)

img_6562Kan det kanske hjälpa att blåsa för att bättre hålla en eld vid liv ?

Det gjorde det men det tog drygt tre timmar innan Chicken in Bamboo, tillagad i regnskogen enligt tradition, var färdigt att äta. I mitt tycke var det inte gott alls men smakade inte heller illa, det smakade mest ingenting och jag tror att de glömde kryddorna. Att maten inte uppfyllde förväntningarna övervägdes tillfullo av upplevelsen, att få delta, lära lite och att vara med om något nytt.

Nu blev det många inlägg på en och samma dag, för att få ett sammanhang och för att komma lite ikapp. Hoppas du orkat läsa eller iallafall via bilderna kunnat ta del av det jag vill förmedla från regnskogen. Det var en upplevelserik utfärd från Kuching, som ligger i Sarawak på Borneo som ligger i Malaysia.
😀

logga2017

Bevarad (13/365)

img_6555Att tillaga mat över öppen eld är en från urtiden bevarad tradition.
Här försöker han att hålla pinnar och bamburör på plats med hjälp av stenar.
Att hålla elden vid liv var det som tog allra längst tid och det alla upplevde som svårast…

logga2017

Föråldrad (12/365)

img_5248-2Nu är det dags att fylla bambun innan den läggs på elden.
Priscilla skär bamuskott i skivor och har också samlat ihop lite grönt.
Rören fylls med vatten från floden och sen ska förstås också kycklingen i.
En föråldrad metod att laga mat men i vissa delar av världen tillämpas den än idag.

logga2017

Gyllene tillfälle (11/365)

img_6524-2Kycklingen har vi köpt i en liten by på vägen och här styckas den i småbitar med skinn och ben som sen ska läggas i bamburören. Är kanske inte sådär jätteglad över att precis allt på kycklingen följer med men nu är vi gäster och vi tar självklart seden dit vi kommer. Det här är ju faktiskt ett gyllene tillfälle att få ta del av kunskaper och förfaranden, mitt i naturen, som man lagat mat sedan urminnes tider..

logga2017

Kapad (10/365)

img_6473Här är en av de fyra invånare från Kampong Bidak Padawan som följde med oss utmed floden för att tillaga vår lunch, Chicken in Bamboo. Bambun han samlat in från skogen är kapad i lagom stora bitar.

De rengörs genom att fylla dem med flodvatten och grus och skaka om. Därefter fylls de med kyckling, bambuskott, ormbunke, vatten och annat som man finner ätbart i naturen innan de läggs på elden.

logga2017

I vått och torrt (9/365)

img_6407-1Här vandras det i vått och torrt.

Som jag nämt i tidigare inlägg tog vi oss utanför Kuching två gånger under vår två månader långa vistelse i Sarawak på Borneo. Här går vi utmed floden på en smal stig genom regnskogen på väg till platsen där vår lunch ska tillagas, Chicken in Bamboo. Att det regnat ordentligt kvällen innan syns inte här, då det är torrt men på många ställen var det både halt och väldigt vått.

logga2017

86 Fler färger (8/365)

img_5792-psKuching är på många sätt en färgstark stad. Här i Chinatown samsas en mångfald av olika slags handel med små restauranger och barer. Att det är kineser som är den drivande kraften inom handel i Kuching går inte att missa, där nöje och affärer ofta fogas samman.

Nu ska ut i solen, det är 18+ här på ön och jag tror faktiskt att Mandelträden börjat blomma.
Kikar in hos dig i kväll.

logga2017

125 Hakar på (4/366)

img_6397-0Under de två månader vi var i Sarawak hann vi i slutet av vistelsen ta oss utanför Kuching vid två olika tillfällen. Vi hakar på bilen framför oss där Priscilla och hennes pojkvän visar vägen till vårt resmål. Det blir ett par timmars bilresa genom tät regnskog där den slingriga vägen kantas av bananplantor, papayaträd och vägskyltar som för oss är omöjliga att tyda.

Vi kommer snart fram till Kampong Bidak Padawan. Härifrån vandrar vi på en smal stig i snårig regnskog utmed floden för att så småningom komma fram till Tak ayak waterfall. Här ska ha vår picknick och här får vi vara med om hur man tillagar Chicken in Bamboo så som man tillagat Chicken in Bamboo sen många generationer tillbaka. Bilder kommer i senare inlägg…

logga2017