Havets läckerhet (54/365)

img_8373Här ligger fiskebåtarna i hamn, en arbetsplats i vila, i väntan på sin besättning som ska ta dem ut på farvattnen för att fånga en del av havets läckerheter som sen säljs på marknaden och därefter tillagas för att slutligen hamna på någons tallrik och ätas upp. Den naturliga cirkeln är därmed sluten men fortgår ständigt.

Djärvt (52/365)

img_6649Krokodiler är ett av få djur som finns här på Borneo som kan vara farlig mot människan. Att våga sig nära eller att stoppa ner handen i floden när man åker båt är inte bara djärvt, det är både dumdristigt och huvudlöst.

Här har jag gått nära men mellan oss finns det stängsel. Bilden är från ett rehabeliteringscenter som ligger strax utanför Kuching och förmodligen är den sjuk eller skadad. Ett fantastiskt djur som jag har full respekt för.

Onödigt vetande för dig som inte vet men vill veta:
Krokodiler är köttätare och kan, om de lockas, kasta sig över en meter upp ur vattnet för att fånga ett byte. De äter bara ungefär femtio gånger om året, kan bli hundra år gamla och har funnits på jorden i över 240 miljoner år. De sväljer stenar för att på så sätt ”tugga” maten i magen och de svettas, liksom många andra djur, genom munnen…

En glimt (48/365)

img_6736-psDen här lilla Orangutangen har varit med i min blogg tidigare i år men inte i fotoutmaningen så den får vara med igen. Har inte hunnit ta så många bilder ännu då vi bara varit här i Malaysia i några dagar.

Orangutanger finns bara här på Borneo och i Indonesien på Sumatra och att bara få en glimt av dem i sin rätta miljö känns stort. Egentligen heter dessa fantastiska djur Orang Hutan som betyder skogsmänniska.

Eget tema 35 Lömsk (349/366)

img_6118-2Svårt att se men det är en krokodil som sticker upp lite av sin nos här. Att sakta glida fram i en liten båt på floden omgiven av regnskog när mörkret faller är en väldigt speciell känsla. Krokodiler anses som lömska och som de enda farliga djur som finns på Borneo. Att stoppa ner handen för att känna lite på flodvattnet är alltså inte att rekommendera, än mindre att bada.

Idag är det bara en vecka kvar tills vi återvänder till Malaysia/Borneo och stannar där tills slutet av januari. Den här bilden är från resan i våras.

2016_grön

Kom nu ! (287/366)

img_5330Kom nu och prova på att blåsa blåsrör uppmanade vår guide som visade oss runt på Mari Mari Culture Village i Kota Kinabalu på Borneo. Självklart testade vi men det var inte lätt kan jag säga fast maken klarade det naturligtvis som vanligt galant.

Blåsrör är ett rör som är avsett för att blåsa iväg pilar med. En pil förs in i röret och därefter blåser man ut pilen.
Blåsröret har alltid använts som ett jaktvapen, men även som ett mycket fruktat stridsvapen, särskilt på Borneo.

2016_grön

På sluttampen (208/366)

IMG_6194-1 LR-1-PSÄn lever skrivmaskinen kvar men inte så länge till. Den här kvinnan sitter i Abai Village utmed Kinabatangan River i Sabah på Borneo. En liten by med ca 300 invånare. Här skriver hon diplom till oss som deltagit i trädplanteringsprojektet för att bevara regnskogen som på många håll tyvärr också är på sluttampen. Men det är en annan historia…

Det är något i bilden som inte är bra som jag inte är nöjd med men jag kan inte riktigt ta på det och än mindre rätta till det.
Är väldigt tacksam för tips och konstruktiv kritik. Vill ju så gärna lära och det kan vi göra av varandra, vi har ju samma intresse.
😀

2016_grön

Skogen skatter (203/366)

IMG_5763---PSEn av regnskogen många skatter. Den här fågeln finns i Kinabalu National Park i Sabah, Malaysia.
Kan inte mycket om fåglar mer än att jag tycker att de är vackra. Kanske vet du namnet på den här ?

Den här fågeln skuttade kvickt mellan grenarna och ville inte alls vara med på bild, därav den mindre bra kvalitén.
Dessutom gömde den sig lång inne bland träden så jag fick zooma ordentligt, är glad över att det blev några bilder alls.
🙂

2016_grön

150 Knotig (183/366)

IMG_6623-1…och med en gnutta fantasi kanske lite läskig.
🙂

Med det här inlägget har jag nått halva vägen i utmaningen och ser nu fram emot ytterligare 183.
Inspiration, det får jag av er, alla fantastiska och fina människor där ute i bloggosfären. Kontakten med
er är det allra roligaste med hela utmaningen samtidigt som jag försöker lära mer inom fotografins ädla konst.
…även om just den här bilden knappast ger några större bevis på framsteg.
😀

2016_grön

260 Semesterminnen (180/366)

IMG_5894-PSNu är resan på Borneo slut för den här gången och vi är tillbaka till vardagen på Malta.
Har väldigt fina semesterminnen i bagaget och många intryck att smälta.

Vad minns jag som det bästa ? Den tropiska vackra naturen, den kryddiga goda maten, alla vänliga människor vi mött och sist men inte minst alla fantastiska vilda djur som vi har haft turen att se under våra ufärder i regnskogen. Störst var nog ändå känslan av att åter igen få möta de så skygga och dessvärre utrotningshotade Orangutangerna och jag är väldigt glad över att jag lyckades fånga den här livfulla människoapan med kameran.

Allt det här tillsammans gör att det inte kommer att dröja länge innan det är dags att packa resväskan igen.
😀

2016_grön

Syskonglädje (173/366)

Nu lämnar vi Kota Kinabalu och åker till den östra sidan av Borneo för att besöka regnskogen, bortom civilisationen och internet.
Därför blir det ett uppehåll med inlägg på ett tag men jag hoppas hinna med att kika in hos er andra när vi är i Sarawak/Kuching.
🙂

2016_grön

Naturmedel (171/366)

IMG_5015-1En kokosnöt kan användas till mycket. Här har jag beställt en dryck. När den är urdrucken används resten till olika kokosprodukter. Av skalet återvinns fibrerna till att göra bl.a. snören och mattor. Av kokosen blir det kokosmjölk och kokosolja osv, osv… Ingenting av nöten går till spillo 😉

2016_grön

95 Hej ! (128/366)

Den här mannen vinkade så glatt där han satt medan vi gick runt i i hamnen i Sandakan i väntan på flyget som skulle ta oss hem till Malta.
Hejdå Malaysia, hejdå Borneo och hejdå till alla glada vänliga människor, alla fantastiska djur och hejdå till en helt underbar natur.
😀

2016_grön

201 Mötesplats (127/366)

IMG_2521-1För de som bor på Lankayan är den här byggnaden den centrala punkten där man träffas. Det är här vi äter, umgås och med lite tur kan bli
uppkopplade på nätet. Eftersom ön är så liten har man valt att uttnyttja havet och bygga pålar i vattnet för att på så sätt skapa mer utrymme.

2016_grön

154 Kretslopp (126/366)

Det finns gott om sköldpaddor i det klara vattnet runt den lilla ön Lankayan i Sulu Sea.

De stannar gärna länge under vattnet men sticker då och då upp sitt lilla huvud över ytan för att hämta luft…IMG_2750…för att strax vända ryggen mot kameran och dyka ner i vattnet igen.
😀

IMG_2589-0-PSVi fick se en hona ta sig upp på natten för att lägga sina ägg i sanden. En långsam och besvärligt procedur innan hon kunde söka sig tillbaka till havet.
För att rädda arten plockar man upp äggen igen och flyttar dem till en inhängnad där de senare kläcks och då släpps fria för att återgå till havet.
En sköldpadda återvänder alltid till den plats där hon är född för att lägga sina ägg.

2016_grön

90 Guld och gröna skogar (121/366)

Efter knappt två timmar med speedbåt från Sandakan är vi framme vid vårt sista mål på resan.
Lankayan är som synes en liten ö, det tar bara en kvart att gå runt. Här stannar vi fyra nätter. IMG_2270-Vattnet är kristallklart och det finns inte så mycket mer att göra än att bara vara, njuta, äta, sova, dyka och snorkla.
Inget för en rastlös själ, här är vi än en gång ett med naturen, utan kontakt med omvärlden, mobiler och internet.
Det finns gott om sköldpaddor som ofta kommer upp och lägger sina ägg i sanden och som senare kläcks…

Den som blivit lovad Guld och gröna skogar blir iallafall inte besviken.
Det är en väldigt vacker plats.

2016_grön

176 Lunch i det fria (115/366)

Bara ett stenkast från den gröna oas där vi bodde en natt ligger Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre.
Här är stora delar av regnskogen orörd och orangutangerna lever fritt bortsett från i ”The Nursery” där de
små får lära det som deras moder skulle ha lärt dem för att kunna överleva på egen hand i regnskogen.

Vi har besökt centret fyra gånger tidigare men det är lika spännande varje gång. Den här gången har vi tur då det är
väldigt få turister som trängs vid ”the feeding platform”. Här läggs meloner och bananer ut två gånger om dagen.
De djur som kommer för mat söker sig hit frivilligt och lever som sagt helt fritt i den omfattande regnskogen.

För att det inte ska bli så mycket text har jag lagt in en länk för den som vill läsa mer.

Den här gången fick min förmåga att hantera kameran verkligen sättas på prov. Det är otroligt varmt, fukten dryper, det är motljus och solens strålar som
mellan träden letar sig fram till plattformen ger ständigt svåra reflexer. Bilderna blev inte bra men upplevelsen i sig överträffade besvikelsen med råge.

Vill du påskynda bildspelet är det bara att klicka på pilarna.
🙂

2016_grön