Just some images from where I’m now…
…in Sarawak.
Sarawak is located in Borneo, Malaysia and we are now in Kuching. 
The playful children was taken in 2016 while the rest are all new.
The children may represent the joy and harmony found here in amazing Borneo.
I haven’t had much time left to create new posts or to visit You but next week I’m back to my everyday life in Malta and my lovely Basenji dog Fanny. Take care out there!!
Everyday life in different parts of our world. Above you see a family at the market in Kota Kinabalu in Borneo, Malaysia and then a woman selling Pancake Crepes along Patong Beach in Phuket, Thailand.
All of these pictures are from my archive and memories from different trips. The images speak for themselves but you may be able to guess where they were taken. A few clues, three are from Malta one from Singapore, one from Sicily and the rest from Borneo, Stockholm and California. Click on an image to enlarge.
Growth in nature provides nutrition to fruits and vegetables. We use leftovers as decorations.
There was a wedding that took place here high above the clouds. 
No greenery without growth. 
Growth among clouds and mountains high above Kota Kinabalu town.
Growth puts people at work who provide food for themselves and the people.
At the market in Kota Kinabalu, Sabah, Borneo, Malaysia
Sabah, also known as “Land of the Wind”, which comes from the author of Agnes Keith’s first book in 1939. A kind of growth, in the history…
Crystal clear water.
Amazing people.
Unforgettable memories from Mantanani Island 2016. Malaysia, Borneo, Sabah.
Här ligger fiskebåtarna i hamn, en arbetsplats i vila, i väntan på sin besättning som ska ta dem ut på farvattnen för att fånga en del av havets läckerheter som sen säljs på marknaden och därefter tillagas för att slutligen hamna på någons tallrik och ätas upp. Den naturliga cirkeln är därmed sluten men fortgår ständigt.
Krokodiler är ett av få djur som finns här på Borneo som kan vara farlig mot människan. Att våga sig nära eller att stoppa ner handen i floden när man åker båt är inte bara djärvt, det är både dumdristigt och huvudlöst.
Här har jag gått nära men mellan oss finns det stängsel. Bilden är från ett rehabeliteringscenter som ligger strax utanför Kuching och förmodligen är den sjuk eller skadad. Ett fantastiskt djur som jag har full respekt för.
Onödigt vetande för dig som inte vet men vill veta:
Krokodiler är köttätare och kan, om de lockas, kasta sig över en meter upp ur vattnet för att fånga ett byte. De äter bara ungefär femtio gånger om året, kan bli hundra år gamla och har funnits på jorden i över 240 miljoner år. De sväljer stenar för att på så sätt “tugga” maten i magen och de svettas, liksom många andra djur, genom munnen…
Den här lilla Orangutangen har varit med i min blogg tidigare i år men inte i fotoutmaningen så den får vara med igen. Har inte hunnit ta så många bilder ännu då vi bara varit här i Malaysia i några dagar.
Orangutanger finns bara här på Borneo och i Indonesien på Sumatra och att bara få en glimt av dem i sin rätta miljö känns stort. Egentligen heter dessa fantastiska djur Orang Hutan som betyder skogsmänniska.
Svårt att se men det är en krokodil som sticker upp lite av sin nos här. Att sakta glida fram i en liten båt på floden omgiven av regnskog när mörkret faller är en väldigt speciell känsla. Krokodiler anses som lömska och som de enda farliga djur som finns på Borneo. Att stoppa ner handen för att känna lite på flodvattnet är alltså inte att rekommendera, än mindre att bada.
Idag är det bara en vecka kvar tills vi återvänder till Malaysia/Borneo och stannar där tills slutet av januari. Den här bilden är från resan i våras.
Här är vi på väg att lägga till vid den tropiska lilla ön Mantanani Island belägen norr om staden Kota Kinabalu på Borneo/Sabah i Malaysia..
Kom nu och prova på att blåsa blåsrör uppmanade vår guide som visade oss runt på Mari Mari Culture Village i Kota Kinabalu på Borneo. Självklart testade vi men det var inte lätt kan jag säga fast maken klarade det naturligtvis som vanligt galant.Blåsrör är ett rör som är avsett för att blåsa iväg pilar med. En pil förs in i röret och därefter blåser man ut pilen.
Blåsröret har alltid använts som ett jaktvapen, men även som ett mycket fruktat stridsvapen, särskilt på Borneo.
Än lever skrivmaskinen kvar men inte så länge till. Den här kvinnan sitter i Abai Village utmed Kinabatangan River i Sabah på Borneo. En liten by med ca 300 invånare. Här skriver hon diplom till oss som deltagit i trädplanteringsprojektet för att bevara regnskogen som på många håll tyvärr också är på sluttampen. Men det är en annan historia…Det är något i bilden som inte är bra som jag inte är nöjd med men jag kan inte riktigt ta på det och än mindre rätta till det.
Är väldigt tacksam för tips och konstruktiv kritik. Vill ju så gärna lära och det kan vi göra av varandra, vi har ju samma intresse.
😀
En av regnskogen många skatter. Den här fågeln finns i Kinabalu National Park i Sabah, Malaysia.
Kan inte mycket om fåglar mer än att jag tycker att de är vackra. Kanske vet du namnet på den här ?
Den här fågeln skuttade kvickt mellan grenarna och ville inte alls vara med på bild, därav den mindre bra kvalitén.
Dessutom gömde den sig lång inne bland träden så jag fick zooma ordentligt, är glad över att det blev några bilder alls.
🙂
…och med en gnutta fantasi kanske lite läskig.
🙂
Med det här inlägget har jag nått halva vägen i utmaningen och ser nu fram emot ytterligare 183.
Inspiration, det får jag av er, alla fantastiska och fina människor där ute i bloggosfären. Kontakten med
er är det allra roligaste med hela utmaningen samtidigt som jag försöker lära mer inom fotografins ädla konst.
…även om just den här bilden knappast ger några större bevis på framsteg.
😀
Nu är resan på Borneo slut för den här gången och vi är tillbaka till vardagen på Malta.
Har väldigt fina semesterminnen i bagaget och många intryck att smälta.
Vad minns jag som det bästa ? Den tropiska vackra naturen, den kryddiga goda maten, alla vänliga människor vi mött och sist men inte minst alla fantastiska vilda djur som vi har haft turen att se under våra ufärder i regnskogen. Störst var nog ändå känslan av att åter igen få möta de så skygga och dessvärre utrotningshotade Orangutangerna och jag är väldigt glad över att jag lyckades fånga den här livfulla människoapan med kameran.
Allt det här tillsammans gör att det inte kommer att dröja länge innan det är dags att packa resväskan igen.
😀
Kolibri…
…en miniatyr i fågelvärlden.
Vilda Proboscis / Näsapor…
…såg vi många när vi åkte utmed Kinabatangan River i Sabah, Borneo, Malaysia.
Nu lämnar vi Kota Kinabalu och åker till den östra sidan av Borneo för att besöka regnskogen, bortom civilisationen och internet.
Därför blir det ett uppehåll med inlägg på ett tag men jag hoppas hinna med att kika in hos er andra när vi är i Sarawak/Kuching.
🙂
En kokosnöt kan användas till mycket. Här har jag beställt en dryck. När den är urdrucken används resten till olika kokosprodukter. Av skalet återvinns fibrerna till att göra bl.a. snören och mattor. Av kokosen blir det kokosmjölk och kokosolja osv, osv… Ingenting av nöten går till spillo 😉
Strax har han delat den stenhårda kokosnöten och jag får ett sugrör för att dricka upp innehållet.
🙂
Thé, socker och massor av isbitar är en svalkande och god dryck i värmen.
Extra plus när det är snyggt serverat och man får en egen liten kanna med sugrör.
🙂
Med huvudet dolt i någon annans hatt
🙂
Oväder väntar i horisonten när vi lämnar Mantanani Island för att åka tillbaka till Kota Kinabalu på fastlandet.
Den här mannen vinkade så glatt där han satt medan vi gick runt i i hamnen i Sandakan i väntan på flyget som skulle ta oss hem till Malta.
Hejdå Malaysia, hejdå Borneo och hejdå till alla glada vänliga människor, alla fantastiska djur och hejdå till en helt underbar natur.
😀
För de som bor på Lankayan är den här byggnaden den centrala punkten där man träffas. Det är här vi äter, umgås och med lite tur kan bli
uppkopplade på nätet. Eftersom ön är så liten har man valt att uttnyttja havet och bygga pålar i vattnet för att på så sätt skapa mer utrymme.
Det finns gott om sköldpaddor i det klara vattnet runt den lilla ön Lankayan i Sulu Sea.
De stannar gärna länge under vattnet men sticker då och då upp sitt lilla huvud över ytan för att hämta luft…
…för att strax vända ryggen mot kameran och dyka ner i vattnet igen.
😀
Vi fick se en hona ta sig upp på natten för att lägga sina ägg i sanden. En långsam och besvärligt procedur innan hon kunde söka sig tillbaka till havet.
För att rädda arten plockar man upp äggen igen och flyttar dem till en inhängnad där de senare kläcks och då släpps fria för att återgå till havet.
En sköldpadda återvänder alltid till den plats där hon är född för att lägga sina ägg.
Kvällsol över Sulu Sea beläget intill Stilla havet mellan Filippinerna och Borneo.
Här ligger den lilla ön Lankayan som en liten pärla.
