Bara ett stenkast från den gröna oas där vi bodde en natt ligger Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre.
Här är stora delar av regnskogen orörd och orangutangerna lever fritt bortsett från i “The Nursery” där de
små får lära det som deras moder skulle ha lärt dem för att kunna överleva på egen hand i regnskogen.
Vi har besökt centret fyra gånger tidigare men det är lika spännande varje gång. Den här gången har vi tur då det är
väldigt få turister som trängs vid “the feeding platform”. Här läggs meloner och bananer ut två gånger om dagen.
De djur som kommer för mat söker sig hit frivilligt och lever som sagt helt fritt i den omfattande regnskogen.
För att det inte ska bli så mycket text har jag lagt in en länk för den som vill läsa mer.
Den här gången fick min förmåga att hantera kameran verkligen sättas på prov. Det är otroligt varmt, fukten dryper, det är motljus och solens strålar som
mellan träden letar sig fram till plattformen ger ständigt svåra reflexer. Bilderna blev inte bra men upplevelsen i sig överträffade besvikelsen med råge.
Vill du påskynda bildspelet är det bara att klicka på pilarna.
🙂
Like this:
Like Loading...
No greenery without growth. 
Growth among clouds and mountains high above Kota Kinabalu town.
Growth puts people at work who provide food for themselves and the people.
