På torget i Kuching var det roligt för både stora och små att skapa bubblor som for iväg med vinden och försvann. Bildkvalitén är inte den bästa men bruset får här ge vika för färgerna och glädjens skull.
Tag Archives: Sarawak
Dåligt gömställe (100/365)
Inte lätt för en liten Proboscis att gömma sig när det prasslar bland löven vid minsta rörelse. Den här ungen fanns i det begränsade grönområdet intill Sarawak River. Så nära bebyggelse, fordon och människor trodde jag aldrig att de sökte sig. Den hade förmodligen sin familj tätt intill, fast de tycktes ha funnit ett bättre gömställe.
Smidig (98/365)
Smidig och lätt, med mjuka rörelser och med ankaret, nästan graciöst vilande på sina axlar.
Attraktion (90/365)
Attraktionen här är förmodligen inte särskilt ömsesidig men jag kunde bara inte låta bli att stanna kvar, så länge apan höll sig kvar. Han var så nära, bara ett par meter och det enda som skiljde oss åt var några buskar där han hela tiden på något sätt var mer eller mindre dold av grenar. Tills då, som på förra bilden, eller som här.
Att få se vilda djur i sin naturliga miljö är en attraktion som lockar många turister. Proboscis monkey, Näsapan, liksom OrangUtangen, som bara finns på Borneo, är dessvärre även en attraktion för tjuvskytte vilket har gjort att dessa unika djuren riskerar att utrotas helt. Men nu lämnar vi Bako, Naturen och Djuren..
😉
Ha alla taggar utåt (89/365)
Att vandra i regnskogen betyder att man måste se upp med var man placerar sina händer och fötter. Marken är ofta kuperad, lerig och full av trassliga rötter plus att många trädstammar synes ha alla taggar utåt. De här bilderna är från vår vandring i Bako Nationalpark och klickar du på dem blir de som vanligt stora 😀
Pose (88/365)
Helt rätt pose för ögonblicket ! Här syns tydligt den så speciella näsan som gett namn åt denna särpräglade apa som bara finns på Borneo. Näsapan, Proboscis monkey, sägs ha sin stora näsa för att attrahera sin partner men har även läst att den är till för att skrämma bort fiender. Oavsett, en enastående, om än besynnerlig varelse.
Går sin egen väg (87/365)
I Bako Nationalpark finns sexton vandringsleder med olika längd, natur och svårighetsgrad.
Man väljer också efter vilka djur man förväntas se och går sin egen väg, ensam, i par eller grupp. 
Vi valde den led som var störst chans att se Probiscis/Näsapor och som var lagom lång för att vi skulle hinna tillbaka i tid till båten, den brandgula vägen på en och en halv timme. Man får garanterat uppleva naturen
men att få se djur handlar mer om tur då de, liksom vi, av förklarliga skäl, allra oftast går sin egen väg.
Vänder ryggen till (86/365)
Här har vi tur och får möta den så säregna Näsapan, som bara finns här på Borneo. Mindre tur att den vänder ryggen till så fort vi ser den. Vanligtvis syns de i grupp högt uppe bland träden vid gryning och skymning.
Den här satt ensam på marken mitt på dagen och åt. Har aldrig kommit en Proboscis så nära som här…
Sten på sten (85/365)
Håller mig kvar i Bako Nationalpark ett tag till. Parken är inte bara Sarawak´s äldsta utan också den minsta. Det unika är att parken representerar hela skalan av Borneos natur, från gles mangrove vid kusten till den tätaste djungel. Här syns ännu ett av naturen format stenblock, ser ut som sten på sten, men är bara en.
Av naturen formad (84/365)
Den som besöker Bako Nationalpark kan, förutom vad man finner på land, inte undgå att upptäcka de fantastiska formationer som naturen skapat, där havet tar vid. Den här tyckte någon liknade en kobra, medan jag ser ett huvud av en vacker, stolt människa. Tror alla, i vår fantasi, skapar en egen personlig figur.
Nu är vi i Singapore, en modern storstad som inte är Av Naturen formad, men en spännande och intressant futuristisk metropol som jag med kamerans hjälp kommer att försöka återge, på mitt sätt…
Lågvatten (83/365)
Här var det högvatten när vi kom fram med den lilla båten till Bako Nationalpark.
När vi skulle åka därifrån såg det ut så här och vi fick ta båten från en annan plats.
Plagiat (82/365)
Medan vi väntade på båten som skulle ta oss till Bako Nationalpark satt den här mannen och tecknade vad han såg. Själv använde jag som vanligt kameran för att på mitt sätt försöka efterlikna verkligheten, som jag såg den. Då vi båda, var och en på sitt sätt, skapar en imitation av vad vi ser, har vi då konstruerat ett plagiat ?
Malplacerat (81/365)
Kanske inte helt rätt plats, för en katt, att ligga och vila på marknaden i Kuching.
Linjer (79/365)
På väg mot Bako Nationalpark. Havet ligger spegelblankt och jag ser flera linjer. Hade vi åkt för någon månad sen hade risken varit stor att inte se några linjer alls då det kan gå hög sjö och ibland går därför inga båtar alls.
Fast egentligen såg jag inga linjer alls under resans gång.
Fanns så mycket annat att titta på som istället fångade mitt intresse.
🙂
Ovan ytan (78/365)
Igår åkte vi till Bako Nationalpark, en halvtimmes bilresa från Kuching och vidare med båt lika länge. Det är ingen ö men nås bara sjövägen då området är väldigt kuperat. Här ska vi ge oss iväg men inte med den här båten som ligger ovan ytan vilket till synes flera båtar gör även på andra sidan på grund av lågvatten.
Tillsammans (77/365)
I en liten båt på Sarawak river. Här är man ofta tillsammans under flera timmar.
Fartens tjusning (75/365)
Det behöver inte gå fort, att sakta glida fram på Sarawak River, är en njutning i sig, när mörkret faller. I fören syns profilen av en Hornbill. Här, där jag är, i delstaten av Malaysia, som kallas ‘Land of the Hornbills’.
I fred (72/365)
Masjid Bahagian, Kuching City Mosque.
En plats för muslimer att vara i fred liksom hela Sarawak är en delstat i fred där ett flertal religoner och etniska grupper samsas. På marken syns minnesmärken, gammal gravplats. Här vilar man i fred och istället för stenar användes bitar av träd som ser ut att fått vara i fred under en väldigt lång tid.
Sida vid sida (69/365)
Här ligger de stora fiskebåtarna och guppar sida vid sida.
Liksom de mindre, där man sitter sida vid sida i var sin båt.
Se men inte röra (68/365)
Från lördagens besök i Matang Wildlife Centre i Kubah National Park/Sarawak.
Dessa fantastiska djur, och den självskrivna regeln, se men inte röra…
Aktningsvärd (67/365)
Igår åkte vi till Matang Wildlife Centre som ligger i Kubah National Park några mil utanför Kuching. De vilda Orangutangerna är som vanligt de som imponerar mest. Är så glad över att jag fick med den här på bild, en människoapa, ett utrotningshotat djur, som för mig och många är både fantastisk och aktningsvärd.
Upptäcker (65/365)
När man går på marknad i främmande land upptäcker man inte bara nya kryddor och grönsaker.
Lika ofta upptäcker man den lokala befolkningens genuina vänlighet, bara med ett leénde.
Här är vi på marknaden i Kuching och köper Paku Ikan / Sarawak Jungle fern.
En ätbar växt från regnskogen som vi hade hört talas om som du kan läsa om här.
Oftast när vi går på marknaden upptäcker vi nya grönsaker och kryddor. Ibland blir det bakslag men ofta även positiva och spännande smakupplevelser. Vi kokade dem i lätt saltat vatten som vi hört att man enklast kunde göra, men det blev lite som att tugga på ett smaklöst nystan. Ingen höjdare alltså men nu vet vi, de ska
wokas och kryddas för att alls kunna ätas och vi upptäcker och lär bara mer och mer.
😀
Efterfrågad (58/365)
En River Cruise utmed Sarawak River är en efterfrågad utfärd för många turister på besök här i Kuching.
De kallar sig ”Hornbill River Cruise” eftersom Sarawak ofta nämns som ”Land of the Hornbills”.
Den fina Näshornsfågeln skulle jag mycket hellre titta efter än att sitta i den lilla båten på floden.
Men då måste jag bort från staden och söka mig till regnskogen. Också en efterfrågad plats av många.
Kraft (55/365)
Det krävs kraft i fartyget för att ta sig framåt och för besättningen för att fånga fisk med kraftfulla redskap. Kraft behövs för att ta fångsten i land och hos säljaren som slutligen ger kraft åt köparen när fisken är uppäten.
Havets läckerhet (54/365)
Här ligger fiskebåtarna i hamn, en arbetsplats i vila, i väntan på sin besättning som ska ta dem ut på farvattnen för att fånga en del av havets läckerheter som sen säljs på marknaden och därefter tillagas för att slutligen hamna på någons tallrik och ätas upp. Den naturliga cirkeln är därmed sluten men fortgår ständigt.
Offentlig miljö (53/365)
Här läggs grönsakerna snyggt och prydligt upp i hopp om att få det mesta sålt innan kvällen…
…och på kommersen liksom på konkurrensen, är det snabbt full fart.
Som du ser är jag tillbaka på marknaden här i Kuching. Även om det inte precis känns som om jag går omkring här i någon offentlig miljö, eftersom jag av någon orsak förknippar en offentlig miljö med något striktare, så är det en offentlig miljö, alltså en plats som är öppen för allmänheten.
Djärvt (52/365)
Krokodiler är ett av få djur som finns här på Borneo som kan vara farlig mot människan. Att våga sig nära eller att stoppa ner handen i floden när man åker båt är inte bara djärvt, det är både dumdristigt och huvudlöst.
Här har jag gått nära men mellan oss finns det stängsel. Bilden är från ett rehabeliteringscenter som ligger strax utanför Kuching och förmodligen är den sjuk eller skadad. Ett fantastiskt djur som jag har full respekt för.
Onödigt vetande för dig som inte vet men vill veta:
Krokodiler är köttätare och kan, om de lockas, kasta sig över en meter upp ur vattnet för att fånga ett byte. De äter bara ungefär femtio gånger om året, kan bli hundra år gamla och har funnits på jorden i över 240 miljoner år. De sväljer stenar för att på så sätt ”tugga” maten i magen och de svettas, liksom många andra djur, genom munnen…
Andra sidan (43/365)
Astana är ett palats i Kuching, Sarawak, Malaysia, på andra sidan floden, mitt emot Kuching Waterfront. Palatset är inte öppet för allmänheten men det är tillåtet att gå runt i parken. Palatset byggdes 1870.
Fikaställe (26/365)
Ett typiskt fikaställe, ett hål i väggen, väldigt enkelt men behöver inte vara sämre för det, om man inte har krav på miljön. Den stora grytan liksom kycklingarna som hänger i krokar för allmän beskådning vittnar om att här serveras även mat, den lokala som kostar nästan ingenting. Just det här stället har jag aldrig varit på men det finns många, i Kuching liksom i vilken liten by eller stad du än besöker i Malaysia. Väl värt ett besök.
Själv beställer jag gärna en Ice coffee, väldigt gott, ger energi och svalkar fint i värmen.
😀
Arbetsmiljö (21/365)
På markanden i Kuching i Sarawak på Borneo i Malaysia.
En för oss annorlunda arbetsmiljö. Ser varken särskilt stressigt eller tungt ut men hur många ananaser och bananer säljer hon per dag för att få det hela att gå runt. Olika falla ödets lott…
Bevarad (13/365)
Att tillaga mat över öppen eld är en från urtiden bevarad tradition.
Här försöker han att hålla pinnar och bamburör på plats med hjälp av stenar.
Att hålla elden vid liv var det som tog allra längst tid och det alla upplevde som svårast…
Föråldrad (12/365)
Nu är det dags att fylla bambun innan den läggs på elden.
Priscilla skär bamuskott i skivor och har också samlat ihop lite grönt.
Rören fylls med vatten från floden och sen ska förstås också kycklingen i.
En föråldrad metod att laga mat men i vissa delar av världen tillämpas den än idag.
Gyllene tillfälle (11/365)
Kycklingen har vi köpt i en liten by på vägen och här styckas den i småbitar med skinn och ben som sen ska läggas i bamburören. Är kanske inte sådär jätteglad över att precis allt på kycklingen följer med men nu är vi gäster och vi tar självklart seden dit vi kommer. Det här är ju faktiskt ett gyllene tillfälle att få ta del av kunskaper och förfaranden, mitt i naturen, som man lagat mat sedan urminnes tider..
Kapad (10/365)
Här är en av de fyra invånare från Kampong Bidak Padawan som följde med oss utmed floden för att tillaga vår lunch, Chicken in Bamboo. Bambun han samlat in från skogen är kapad i lagom stora bitar.
De rengörs genom att fylla dem med flodvatten och grus och skaka om. Därefter fylls de med kyckling, bambuskott, ormbunke, vatten och annat som man finner ätbart i naturen innan de läggs på elden.
I vått och torrt (9/365)
Här vandras det i vått och torrt.
Som jag nämt i tidigare inlägg tog vi oss utanför Kuching två gånger under vår två månader långa vistelse i Sarawak på Borneo. Här går vi utmed floden på en smal stig genom regnskogen på väg till platsen där vår lunch ska tillagas, Chicken in Bamboo. Att det regnat ordentligt kvällen innan syns inte här, då det är torrt men på många ställen var det både halt och väldigt vått.
86 Fler färger (8/365)
Kuching är på många sätt en färgstark stad. Här i Chinatown samsas en mångfald av olika slags handel med små restauranger och barer. Att det är kineser som är den drivande kraften inom handel i Kuching går inte att missa, där nöje och affärer ofta fogas samman.
Nu ska ut i solen, det är 18+ här på ön och jag tror faktiskt att Mandelträden börjat blomma.
Kikar in hos dig i kväll.
125 Hakar på (4/366)
Under de två månader vi var i Sarawak hann vi i slutet av vistelsen ta oss utanför Kuching vid två olika tillfällen. Vi hakar på bilen framför oss där Priscilla och hennes pojkvän visar vägen till vårt resmål. Det blir ett par timmars bilresa genom tät regnskog där den slingriga vägen kantas av bananplantor, papayaträd och vägskyltar som för oss är omöjliga att tyda.
Vi kommer snart fram till Kampong Bidak Padawan. Härifrån vandrar vi på en smal stig i snårig regnskog utmed floden för att så småningom komma fram till Tak ayak waterfall. Här ska ha vår picknick och här får vi vara med om hur man tillagar Chicken in Bamboo så som man tillagat Chicken in Bamboo sen många generationer tillbaka. Bilder kommer i senare inlägg…
21: Beautiful Nightmare (1/365)
”When something you love or enjoy is too good to be true…”
Ett svårt tema, lika bra att försöka klara av det direkt. Hur än, det av var och en, kan tolkas.
Framme (366/366)
Framme vid slutmålet i fotoutmaningen och framme i Kuching / Sarawak på Borneo.
Här vi stannar ett par månader innan hemresan tillbaka till vardagen på Malta.
Tack för alla fina kommentarer, det har varit roligt och givande att för första gången delta och jag har lärt mig massor. Plus, det bästa av allt, att ha lärt känna så många nya trevliga fotoentusiaster som inspirerat och delat med sig liksom ”gamla” vänner som följt mig under året. Kanske ses vi igen även nästa år! Må väl 😀
Vad som syns på bilderna är Kuching City hall som ligger på andra sidan av floden.
Den lilla vita borgen tillhörde en gång grundaren till Sarawak, James Brookes….
Eget tema 35 Lömsk (349/366)
Svårt att se men det är en krokodil som sticker upp lite av sin nos här. Att sakta glida fram i en liten båt på floden omgiven av regnskog när mörkret faller är en väldigt speciell känsla. Krokodiler anses som lömska och som de enda farliga djur som finns på Borneo. Att stoppa ner handen för att känna lite på flodvattnet är alltså inte att rekommendera, än mindre att bada.
Idag är det bara en vecka kvar tills vi återvänder till Malaysia/Borneo och stannar där tills slutet av januari. Den här bilden är från resan i våras.
