I Bako Nationalpark finns sexton vandringsleder med olika längd, natur och svårighetsgrad.
Man väljer också efter vilka djur man förväntas se och går sin egen väg, ensam, i par eller grupp. 
Vi valde den led som var störst chans att se Probiscis/Näsapor och som var lagom lång för att vi skulle hinna tillbaka i tid till båten, den brandgula vägen på en och en halv timme. Man får garanterat uppleva naturen
men att få se djur handlar mer om tur då de, liksom vi, av förklarliga skäl, allra oftast går sin egen väg.
Så många leder och bra uppmärkt hur lång och tid. Klockren lösning!
Så bra med leder som är märkta både med längd och beräknad tid för att gå runt. Perfekt tolkning av temat!
Så otroligt fint och överskådligt skyltat. 2,6 km och 1 1/2 timme – då var promenaden lagom ansträngande också antar jag. Eller var fotograferingstider inräknade i tiden;-)
Det var väldig kuperat och man måste hela tiden se var man sätter fötterna. Medan jag stannade för att fotografera passade maken på att vila. Hans så kallade grundkondition som han brukar skryta med var inte så där väldigt tydlig 😉
Vilken kreativ och klockren tolkning. 😊
Tack Helena. Mäste medge att jag fick vrida och vända lite på orden för att få tema att passa 🙂
Så smart, både tematolkning och systemet över lederna!
Där fanns lite att välja på. Det var väldigt bra och överskådligt gjort. Perfekt bild till temat.
Perfekt tolkat. Skönt med valmöjlighet, perfekt att de gjort turer i olika längder
Mycket fyndig temalösning och smart med lederna…
Spännande 🙂 Jag tror nog att min beslutsångest skulle göra att jag fastnade vid tavlan och knappt hinna med någon runda 😉 :). Vill ju se så mycket som möjligt, ja helst allt. Att sen få ta sig runt på egen hand är absolut min melodi. Jag ogillar stora sällskap. Vill ju ta den tid jag har och så mycket jag själv vill. Särskilt med tanke på att jag kan bli fast med min kameran och vill då inte ha någon som står och suckar och väntar på att jag ska bli klar 😉