Fanny may look a little “weird” here.
Like if she would say I’m sorry, sorry because she got out of her collar last night and escaped during an evening walk in Gzira with Charlene who will take care of Fanny when we are in Malaysia in February.
We were looking for her for hours, I was so worried. How could we find her, far away from home, in the dark and all traffic! It was absolutely terrible, until we saw her after several hours. She sat on the stairs outside our door, I couldn’t believe it was true. My beloved doggie had found her way back home by herself.
💖 💕 💖 💕
It was not Charlene’s fault that this happened, she´s great, cried a lot and couldn’t sleep for the whole night. Fanny is with here now to stay over the night so that she get used to her and her lovely home in Ħaż-Żebbuġ.
Fruktansvärt har varit med om detta 2 gånger. Båda gångerna har jag hittat honom i samhället utan skador. Nu har han en sela så det inte går att ta sej ur.
Pussa henne fån oss.💕
LikeLike
So glad you found Fanny back home safe and well, Anita!
LikeLiked by 1 person
Thank you Liz!!
LikeLiked by 1 person
A very happy ending!
LikeLiked by 1 person
Indeed! Thanks for your comment Brian.
LikeLiked by 1 person
Hemskt. Det vill man inte vara med om. Min mammas sambo, som födde upp hundar, sa alltid att man ska ha någon hemma när en hund springer bort. De flesta hittar hem själv igen.
När man är i skogen ska man lägga ett klädesplagg (jackan man har på sig t.ex.) på marken. När hunden har tröttnat och springer tillbaka lägger de sig på jackan och väntar på husse/matte.
Gillar att ni hittade ett extrahem till henne. Bästa lösningen på problemet när ni ska resa.
LikeLiked by 1 person
Själv ville jag helst sitta på trappan och vänta istället för att åka runt med bilen, det kändes lönlöst eftersom jag precis gått hela vägen från där hon rymde till vårt hem. Ropade på henne hela tiden. Tack för tipset om jackan! Vill egentligen inte resa alls men det känns säkert bättre när hon varit hos Charlene på prov ett par gånger till innan vi reser.
LikeLiked by 1 person
Fortunately, there was a happy ending 😁
Ciao
Sid
LikeLiked by 1 person
Yes, it was a happy ending. Thank you frór your comment Sid!!
LikeLike
Vilken total mardröm för dig! Fruktansvärt! Å bilden du tog på Fanny – ja den visar verkligen att hon verkar ledsen för det hon har ställt till med! Men ändå så himla duktigt av Fanny att hitta hem själv från ett ställe som verkar ligga långt från var ni bor..
Kan ju ingenting om hundar, men jag har en känsla av att Charlene inte borde låta Fanny gå okopplat under tiden hon ska ta hand om henne. Alternativt kan ni ju alltid hyra in en “väktare” som står utanför er dörr och väntar på henne. För hitta hem gör hon ju, vilket är ett mirakel och en gåta för mig.
Många kramar till ett lyckligt slut av det äventyret:)
LikeLiked by 1 person
Det var verkligen från mardröm till glädje. Nu smet hon ju inte i Zebug där Charlene bor utan som tur var i Gzira som inte ligger flera kilometer från där vi bor. Ändå känns det helt otroligt att hon hittade hem. Nej, utan koppel får hon inte springa annat än om det är ett inhängnat område. Hon behöver ju springa och är van att springa varje dag. Tack för tipset om väktare!! Haha… 🙂
LikeLike
Åh, så skönt att hon kom tillrätta! ❤
LikeLiked by 1 person
Tack Mallan, ja, det var en stor lättnad.
LikeLike
En riktig mardröm! Lyckligtvis brukar hundar ha bra lokalsinne och ha förmågan att hitta hem, men det är ju så läskigt om det är mycket trafik … skönt att det gick bra!
Har bara varit med om liknande en gång, när vår hund, Qwartz, som då var 15-16 år gammal försvann och var borta i över ett dygn. Han var van att gå lös och kände normalt “sin” skog mycket väl, så jag undrar vad som hänt. Han togs omhand av en dam på en gård ca en km bort (fågelvägen) och genom att jag anmälde honom försvunnen hos polisen och hon anmält honom upphittad så fick vi hem honom igen – välbehållen, men trött …
Så bra att ni har fixat ett extrahem åt henne där hon kan vara när ni är borta – måste kännas tryggt att veta att hon har det bra 🙂
LikeLiked by 1 person
Tack Anki och ja, det var en riktig mardröm. Hon har ju ID chips och ett halsband med mitt telefonnummer men hon låter sällan främlingar komma nära. Det värsta var just all trafik som är i området där hon smet. Som tur var har vi gått där med henne flera gånger från Manoel Island och utmed havet på strandpromenaden hem, annars hade hon nog aldrig hittat hem. Men det är en lång sträcka och hur hon gick får vi aldrig veta, det tog iallfall flera timmar innan hon satt på trappan utanför vår port.
Otäckt att Qwartz var borta så länge och skönt att det gick så bra. På den tiden hade man kanske inte halsband med sitt telefonnummer på.
LikeLiked by 1 person
På den tiden … han var ID- märkt med tatuering i örat … men halsband hade han aldrig på sig … 🙂
LikeLike
Underbart att hon kom tillrätta. Det är fruktansvärt när djuren försvinner. ❤
LikeLiked by 1 person
Oh, that sounds really terrible! I’m glad it found a good end!!!
LikeLiked by 1 person
And so am I. Thank you Pepix!
LikeLike
Hallo!
LikeLiked by 1 person
Oh dear Anita, what a frightening experience for you all! So glad to see that Fanny found her own way home and this story has a happy ending! Please give her a big pat from all of us here 🤗💖🐕 xxx
LikeLiked by 1 person
Thank you so much Xenia! It was a real nightmare and I really realize how much our dogs means for us. She’s a part of our small family, a very valuable part. 💕🐕
LikeLiked by 1 person
Fantastiska Fanny. Vilken lycka för er alla när ni hittade henne. Bra att hon får träna och vänja sig med sin reservmatte.
Och vice versa förstås.
LikeLiked by 1 person
Känner fortfarande av den glädje när hon efter flera timmar satt på trappan utanför vår dörr. Att hon lyckades ta sig ända hem känns ännu helt otroligt och hur hon gick får vi aldrig veta.
LikeLike