Det var gott !
Det tyckte iallafall min man som beställde en Crepes med någon sötsliskig fyllning och brandy.
Tror att det söta var Nutella, något jag aldrig smakat men som verkar populärt.
Det var gott !Det tyckte iallafall min man som beställde en Crepes med någon sötsliskig fyllning och brandy.
Tror att det söta var Nutella, något jag aldrig smakat men som verkar populärt.
Man kan nästan känna stekoset 🙂 Kul med detaljbilden!
Kanske något för gottegrisar som jag 🙂 Kan riktigt känna doften.
Ja, många gillar nutella men jag tycker att det är lite för sött. Är mer för mörk choklad.
Kan tänka mig att det är vädligt sött. Är som du, tycker bäst om mörk choklad.
Låter lite sött för mig … men bilderna är fina 🙂
Är ingen älskare av Nutella, men Crepê suzette med Grand marnier är väldigt gott 🙂
Ja, Grand marnier är gott så det ska jag testa. Fast måste man äta den där pannkakan också 😉
Man kan väl bara titta på pannkakan ☺
För mig är den typen av maträtter något som tilltalar mig fram till jag stoppar det i munnen . Gillar hantverket när de lagar det, blir lite som en schow men det ser oftast roligare och trevligare ut än vad det smakar.
Eller hur, själva showen är det bästa, men hur stavar man till framträdandet egentligen 😉
Hahaha! Stavning är inte min starkaste sida. Jag borde med min historik läsa igenom vad jag skriver innan jag trycket på sänd. 😆
Staving är inte så noga så länge man förstår varandra. Det var ingen pekpinne för jag var själv tvungen att dubbelkolla hur det egentligen stavas 😀
Crepes har jag bara ätit i Frankrike och bad alltid att få dem naturell, utan socker, men gärna med vispgrädde. Å nu blev jag aningen (positivt!!!) förvånad också. För jag har faktiskt aldrig smakat Nutella heller. Bara utseendet av geggan ger mig kväljningar.
Ja, smaken är ju olika. Sött och sliskigt är inget för mig. En brandy är däremot helt ok.
Eller hur 😀
Har testat i Paris, men det föll inte mig i smaken-för sött. Men kul att smaka.
Fin bild i görandet!
Just ja, det är så de gör, med den där rakan! Fin liten serie med detaljbild och sen ett situationsfoto där jag gillar den koncentrerade nöjda minen hos crêperisten. För en evighet sedan, under en vistelse i Paris sa vi, min man och jag, att ett crêperie skulle man öppna på vår ort. Nu finns det förstås, allt dyker upp förr eller senare. Hmm. Nu vill jag till Paris.
Haha.. klart du ska åka till Paris nu när du kom att tänka på crêperier 😉 Tusen tack för din kommentar,
Jag skulle behöva mycket pengar, tid har jag ju, men mera ork också. Många sköna ställen som dyker upp på bloggarna.
Tid, ork och pengar är ett måste för att kunna resa. Hoppas du får tillbaka din kraft och styrka.
Tack, Anita!