Basenji Malta – Fanny & Felicia

This post is dedicated to my lovely dogs Fanny and Felicia. They bring so much joy and have completely changed my life and daily routines. Fanny came to us as a puppy in November 2017, Felicia, her daughter, was born September 27, 2020.

💚 Mother and daughter, soon to be the same size 💚

Unforgettable memories, that was then, 25th October 2020. Six adorable basenji puppies, Cinnamon, Paco, Luna, Milo, Felicia and Gin. Five moved to new homes when they were eight weeks old and they are all very well taken care of!

Malta 19 March 2021

21 thoughts on “Basenji Malta – Fanny & Felicia

  1. SĂ„ bedĂ„rande Fanny och Felicia Ă€r. I nĂ€rbild Ă€r det lĂ€tt att hĂ„lla isĂ€r dom – Felicia har ju en “white stripe” mitt i ansiktet, men pĂ„ avstĂ„nd kan det inte vara sĂ„ lĂ€tt. Men jag ser att du skrivit Felicias namn pĂ„ selen. Hoppas att Ă€ven Fanny har en sele med namnskylt;-)

    JÀtteskoj förresten att fÄ veta de andra valparnas namn. Hur valde ni namnen? Minns att du var inne pÄ planeters namn ett tag, men du verkar ha Àndrat dig dÀr. Milo tycker jag Àr ett fint namn lika kort och koncist som Paco. Gillas:-)

    Liked by 1 person

    1. Tusen tack för din kommentar. Nej, Fanny har inget sele med namn men en kedja runt halsen med en namnbricka. Sen har de ju microchip inplanterade med alla uppgifter.
      Namnen som jag anger Ă€r de nya Ă€garnas val, inte mitt. Ja, jag var inne pĂ„ namn efter stjĂ€rnor och det kommer att bli deras Kennelnamn, det vill sĂ€ga det som kommer att stĂ„ pĂ„ deras stamtavla. Har inte kommit sĂ„ lĂ„ngt Ă€nnu, kvarnarna gĂ„r lĂ„ngsamt hĂ€r pĂ„ ön 😉

      Like

  2. JĂ€ttefina bilder.
    Hundar Àr sÄ himla uttrycksfulla och nÀstan alltid sÄ förtjusta i att vara oss till lags. De kollar ju alltid vad vi vill och vÄra avsikter. Sen finns förstÄs en och annan störd hund, men det Àr Àgarens fel.
    Hundar har ovanligt mÄnga ansiktsmuskler, dÀrför Àr de sÄ uttrycksfulla att de nÀstan Àr mÀnskliga. Och de förstÄr oss sÄ vÀl att man kan tro att de Àr tankelÀsare.
    Hundar har mÄnga förmÄgor som gör att vi kan anvÀnda dem som narkotikahundar, bombhundar, likhundar osv. Mest impad blev jag nÀr jag sÄg ett program om en hundÀgare som hade epilepsi. Om hon var ute pÄ promenad och snart skulle fÄ ett anfall sÄ varnade hunden henne innan hon sjÀlv ens visste om det. DÄ gick hon hem sÄ hon slapp att fÄ anfallet ute pÄ gatan! Vad sÀger du om det?
    Det Àr klart att man Àlskar hudar!

    Jag Àlskar alla djur, nÀstan. Inte mygg, knott, fÀstingar och andra parasiter. Ja, det kan vara svÄrt att Àlska insekter över huvud taget. Fast en del Àr förbaskat vackra. Det Àr dock en annan sak.

    Jag Àlskar katter, men de har inte samma förmÄga att uttrycka vad de tÀnker genom sin mimik. De har inte samma uppsÀttning muskler i ansiktet. Det har inte hÀstar heller, men deras ögon sÀger desto mera. DÀrför Àlskar jag hÀstar enormt mycket.

    Sen Àlskar jag Àven klippduvor. Det Àr de som bor i vÄra stÀder. De Àr betydligt mer intelligenta Àn vad folk i allmÀnhet vet om. Jag blev varse det nÀr jag för cirka 15 Är sedan tog hand om en skadad duva. Den begrep nÀstan pÄ en gÄng att jag ville den vÀl. Men nÀr jag skulle ta den sÄ sprang den ifrÄn mig, kunde inte flyga. Att den sprang var ju inte sÄ konstigt. Den trodde ju att jag hade utsett den till byte. Men vÀl hemma kÀnde den sig strax trygg. Och redan dagen efter satt den pÄ min axel!
    Efter fjorton dagar slÀppte jag ut den. Den satt pÄ min hand och ville inte lÀmna mig. Jag var tvungen att kasta upp den i luften sÄ den fick flyga ivÀg. Men jag mÄste tillstÄ att jag Àn idag saknar den. Jag blev ju kÀr i pippin!

    Jo, duvor Àr underbara. De brÄkar inte med varandra nÀr man lÀgger ut mat till dem. Sida vid sida pickar de i sig utan tjafs, helt olikt mÄsar. Och de begriper snabbt om man Àr pÄlitlig och ofarlig. PÄ vissa platser i stan finns det flockar som Àr sÄ vana vid folk att man ganska snabbt kan fÄ dem att Àta ur handen. PÄ andra platser kan de var mer försiktiga. Som pÄ VÄgmÀstarplatsen dÀr jag stÀllde kameran pÄ fjÀrrutlösning vid ett brunnslock pÄ vilket jag hade lagt brödsmulor Ät dem. Duvorna stod tÀtt intill varandra pÄ andra sidan brunnslocket och glodde pÄ smulorna, men vÄgade inte Àta. De trodde att det var nÄgot lurt med kameran.
    Jag vĂ€ntade och vĂ€ntade. NĂ„n gĂ„ng borde de vĂ€l vĂ„ga kliva upp pĂ„ brunnslocket och Ă€ta, tĂ€nkte jag. Sugna var de ju. Kanske rent av hungriga. Men de avvaktade. Ett sĂ„nt “hot” kan inte ignoreras!
    Till slut tröttnade jag och tog kameran i min hand för att plĂ„ta dem pĂ„ lite avstĂ„nd. DÅ PASSADE DET DEM ATT BÖRJA KÄKA!
    Snacka om förmĂ„ga att tĂ€nka, trots en liten “hönshjĂ€rna”!

    Handmatning av stadens duvor:

    /Skvitt

    Like

  3. SÄ fin bildhyllning till dina hundar och Àven de andra som fÄtt nya hem! FörstÄr att de Àr favoritmotiv, jÀttehÀrliga bilder!

    Liked by 1 person

Thanks for stopping by. Your feedback is valuable

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s