It’s not just plants and insects that I come across during my walks in nature with my dogs here in Paphos.
This is how I’ve been feeling lately, a little down.
And no, I couldn’t come up with a heading today.
Ingen bra början på året men det behöver ju inte betyda att det ska fortsätta så här. Känner en uppgivenhet i ett inre kaos som inte går att förklara. Tittar ut, solen skiner och vyn från huset är helt fantastisk. Gick en runda på tomten, plockade två passionsfrukter som fallit ner på marken och såg samtidigt att några av mina egenodlade tomater börjat mogna. Hundarna sover ännu fast klockan snart är tio.
Funderar på min tillvaro, inte har jag något att klaga på, kan inte ha det bättre. Ändå finns de där, de där känslorna av oro och missmod. Ensamheten har alltid funnits, den är inget nytt. Jag skriver sällan om mig själv och mina tankar på bloggen. Kanske borde jag göra det, kanske finns det någon där ute som lyssnar…
“Ensamhet är inte en längtan efter sällskap, utan efter besläktade själar.”
eller lite mer korrekt citerat;
“Loneliness is not a longing for company, it is a longing for kind.
And kind means people who can see you who you are, and that means they have enough intelligence and sensitivity and patience to do that.”
– Marilyn French
Medan jag suttit här och skrivit och funderat har hundarna naturligtvis hunnit vakna. Vi ska strax bege oss ut på den vanliga “morgonpromenaden” men den här gången ska jag inte ta med kameran, istället ska jag tänka. Fundera på och kanske komma underfund med vad jag ska använda den här bloggen till i framtiden.
Som den är idag känns den som “rena rama soppan.
Tack för din kommentar