Det är ett stort naturområde där jag går mina promenader med hundarna. Ofta går vi samma runda, ibland finner vi nya stråk. Vi möter sällan andra, men det känns bara bra. Här står vi högt ovanför Mavrokolympos damm.
Det är vackert här men ibland ser vi udda ting som inte hör naturen till. Häromdagen fann vi en gammal soffa mitt i ingenstans. Innehållet låg utspritt som en dunig matta på marken. Felicia blir självklart nyfiken…
Fanny är måttligt intresserad och tittar mest på medan Felicia rullar runt i det snövita mjuka dunet. Jag låter henne hålla på tills hon tröttnar. Vi vänder snart tillbaka hem, klockan är fem och det har börjat skymma.
Det är som sagt ett jättestort naturområde där hundarna kan springa fritt. Det finns mängder av vilda växter och olika slags insekter, beroende på årstid. En och annan och möbel eller annat skräp kan man stå ut med.
Quote of the day:
“The best way to cheer yourself is to try to cheer someone else up.”
– Mark Twain
Felicia ser ut att ha väldigt kul medan Fanny tittar på. Du har vackra omgivningar att promenera på.
Kramar från oss
Tack Anki!
Kramar från ett regnigt Paphos.
Ja du piggade i alla fall upp mig ordentligt. 🙂
Älskar bilden m den där lilla slingrande ”vägen”.
Tack Barbro, det finns väldigt många slingrande vägar i området kvar att utforska. 😀
Testar att skriva här i läsaren. Går det så återkommer jag. Jätteroliga bilder på Felicias lek i dunet!
Tack! Fungerade uppenbarligen. Fungerar det inte hos mig utan bara i Läsaren?
Just nu bara i läsaren.
Tack, bra att veta, undrar förstås vad det beror på.
Ja, för en fotobloggare är det ju ett paradis när man hittar en soffa eller rostiga tunnor. Nej, jag ska inte vara PK och jag ska inte höja ett varningsfinger heller, för jag skulle känna precis som du.
Skoj att se Fannys och Felicias olika reaktioner på dunhavet. Ja, Fanny är ju några år äldre och mera mogen än hennes dotter;-)
PK?? Tycker det är alldeles för mycket skräp och annat som folk lämnar i naturen här på Cypern. Ibland undrar jag hur de tänker. Gamla möbler, skrot, plast och jag vet inte allt som jag sett. Sen har vi jägarna och deras patroner som ofta täcker marken där de stått med sina gevär. Blir både ledsen och arg över människans dumhet :(((
Skrev jag att “det kan man stå ut med”? Ja, vad ska man göra.
Tack för dina rader Beate!
PK, kan inte lista ut vad det avser. Haha.. nu fick jag myror i huvudet, det är säkert något som alla andra självklart vet :))
Synd att folk skräpar ner det underbara landskapet. Annars måste det var ljuvligt att gå där och hundarna kan springa precis som dem vill. Bara där inte finns något som de kan skada sig på. De hittade i alla fall något kul. Alltid något.
Underbara bilder av landskapet och så roligt som helst att se “kul i dun” 😂
Tack Kristallina! Det enda jag kan känna en viss oro över ibland när det gäller hundarna är den giftiga ormen och att de ska råka äta gift som bönderna lagt ut. Men, det går ju inte att gå omkring och vara orolig. Än så länge har allt gått bra…
Fina bilder av landskapet och rolig lek i dunet 🙂 Det där med sopor i naturen är tyvärr en alltför vanlig syn i Grekland även om jag tycker man kan se en viss förändring till det bättre på senare år (åtminstone på vissa öar).
Tusen tack för dina kommentarer Claes! Skriver inte “Tack” på alla, det blir en smula upprepning men jag uppskattar mycket att du tar dig tid.
Jag håller med dig. Det blir lite upprepning. Men dina kommentarer är både uppskattade och inspirerande 🙂
Felicia is obviously a true adventurer – it’s such fun photos! I also like your photo of the gravel road that winds its way through the field.